update

snart ar det april. Sen maj och juni sen hem hem hem. jag langtar langtar langtar. Aven om solen har borjat titta fram har, och traden blommar for fullt sa onskar jag att jag var i kalla Sverige. Men veckorna gar sakta. men det blir ju sa nar man langtar, ju mer man langtar desto langsammare gar det. Sa jag far val hitta ett satt att sluta langta da helt enkelt, aven om det verkar ratt sa omoligt just nu. Jag simmade i alla fall forra vecka. och den har veckan. jag kan val inte saga att det gar prognosen ar speciellt ljus men jag tyckte anda att det var vart att namnas. men vi far val se vad som hander.

stress; vad ar meningen?

mamma tyckte att jag skulle skriva nagra rader. Hon tyckte att det verkade som att jag fallit tillbaka i gamla vanor och klok som hon ar var jag tvungen att en en gang be om ursakt for mig daliga uppdatering. Ibland blir bara livet for stressigt, eller stressar vi over saker som vi egentligen inte behover stressa over. jag har forsokt att komma pa saker som jag stressar over som jag inte behover stressa over, och sa klart borjade jag tanka pa kara bloggen. Nar jag inte bloggar, stressar jag over att jag inte bloggar, men nar jag sen bestammar mig for att blogga, stressar jag over att blogging egentligen inte ar ett maste, och jag kunde egentligen spendera min tid gora saker som ar viktigare. utfora nagra av mina masten. Men sa kom jag och tanka pa det, jag sa jag forsokte komma pa saker som jag stressar over , men som jag egentligen inte behovde stressa over. Men vad ar saker som jag maste stressa over, finns det saker man maste stressa over? maste jag stressa for att fa saker gjorda? svaret pa den fragan kanske verkar sjalvklart; ingen behover ju stressa. men svaret pa fragan ar ocksa lattare sagt den gjort. stress gor inte annat an hindrar dig fran att tanka pa det du egentligen borde tanka pa och ger dig huvudverk. pa tal om huvudverk sa har min migran kommit tillbaka, och inte lite heller. de senaste dagarna, konstant migran, inte roligt och jag fortatter leta en losning. Stress kanske? Axel kanske? jag fortsatter att leta monster.

Donkeyboy - Ambitions (Live Skavlan 2010)

fick ett mysigt tips om en mysig lat live pa mysiga svt. enjoy!

Sommar i P1 ar min psykolog

efter mitt inlagg haromdagen bestamde jag mig for att lyssna pa lite podcasts fran sommar i P1. Jag lyssnar pa alla mojliga manniskor och ofta folk jag inte vet vem de ar. i forrgar blev det Mathias Dahlgren. En restaurang agare i stockholms omradet, men om jag hade fatt bestamma hade han varit forfattare. Det var som att han hade last mitt inlagg och utformat sitt program utifran det. Som att han tankte, jag maste beratta for den dar tjejen hur det verkligen ar, for hon varkar inte kunna inse det pa egen hand. Sa har de, citaten som oppnade mina ogon.

"ingen annan kan forsta vem jag ar. Ingen annan man krypa sig under mitt skin. medkansla och medlidande, visst, men jag har bara mig sjalv. varje manniska bar pa sitt egen universum. "

- jag har aldrig tankt pa saker pa det har satter. jag blir ofta frustrerad nar folk inte forstar hur jag kanner. Jag kanner mig vilsen och missforstad. men vi kan inte forvanta oss att andra ska forsta hur vi kanner till 100 procent. for alla upplever situationer olika. det kanske bara ar sma detaljer som skiljer oss at, men de detaljerna har stor betydelse nar det kommer till kanslor.

" Om du skapar nagot, eller gor nagot utsatter du dig for folks tyckande. den konsekvensen maste du forsta. Om inte inte skapar nagot, eller inte skapar nagot, behover du aldrig bli ifragasatt. Vad vill du? vad ar starkast? din vilja eller din radsla?"

- an en gang traffade han ratt. det var som att han hade last mitt inlagg om tvivel och radsla for andras tyckande. min vilja ar starkare an min radsla och det vet jag nu. Det ar svart att bli bedomd av andra, men sa lange du tror pa det du gor eller det du skapat kommer du att kunna sta stolt.

inte alltid tummen upp

tva dagar i rad, tro det eller ej men jag ljog inte nar jag sa att den har gangen har jag bestamt mig. det ar mars och blogggen lever. Men nu ska jag sluta klappa mig sjalv pa axeln over astadkomsten att klottra ner nagra rader pa en internet sida och istallet prata om en av de dar funderingarna jag berattade om igar.

De ar funderingar ocksa kopplade till sjalvbestamande och viljekraft. Det handlar om skador och simning. Men Jag vet inte var jag ska borja; for var borjar man nar man ska forsoka forklara hur det kanns att inte kunna fa det man mest av allt vill ha? Vi har alla upplevt den kanslan nagon gang; kanske som barn, gratandes over den dar leksaken mamma eller pappa vagrade kopa; eller som tanaring nar snyggingen du skrivit om i dagboken hela terminen borjade dejta din basta kompis. Nar det kommer till simningen ar det inga foraldrar eller bastis som star ivagen; utan skador. Jag minns den har tiden for ett ar sedan, jag langtade efter ett fa operera mig. Jag vet att det later galet, vem har nagonsin langtat efter en operation. men det gjorde jag; jag ville fixa allt sa snart som mojligt, sa jag kunde borja trana pa riktigt igen. Min iver och vilja hjalpte mig fortsatta vara positiv nar jag fick veta att en operation skulle bli tva.

och sa ett ar senare, langtan att fa trana pa riktigt finns fortfarande dar. Men ivern har ersatts av tvivel. Tvivel pa att det nagonsin kommer kannas bra igen. Om jag nagonsin kommer att kunna trana pa riktigt. jag vet vad ni tanker.. upp med hakan, det kommer att bli bra. fortsatt vara postiv. Ja ja jag vet, jag vet. jag kan alla klychor utan och innan. Och jag forsoker, men det ar inte alltid sa latt. men vanta lite, varfor sitter jag har och forsoker forsvara mig? jag bohover inte lyssna pa nogon annan. Jag bohover inte forklara for nogon annan. For simningen ar for min skull. Jag forsoker inte bli bra for nagon annans skull. Det har ar mitt liv och jag maste focusera pa vad JAG vill; vilket ar att bli bra. Inte for att jag ska bevisa for nagon annan vad jag kan, utan for att jag ska kunna gora det jag alskar; att simma. tro inte att det har ar slutet, for ivern and viljan vinner alltid over tvivlen.

skarpning i leden

den har gangen ar det pa riktigt. den har gangen ska jag gora det. Jag har bestamt mig! den har bloggen ska fa nytt liv. Jag ska borja skriva igen. Och ja, jag vet vad ni tanker: det dar har vi hort forut, annu en gang ett tomt loft om fler rader pa bloggen. Men den har gangen har jag bestamt mig. JAG SKA! inte for att jag maste, inte for att jag nu an en gang har lovat(och den har gangen pa riktigt), nej, JAG SKA for att jag VILL! Jag vill skriva. jag tycker om att skriva. ibland daligt, ibland lite battre, men det far mig att ma bra. Jag far utlopp for funderingar och kanslor. Och funderar gor jag fortfarande, aven om jag inte har delat med mig sa mycket pa senaste. Och det dar med att fa utlopp for mina kanslor, det ar ett maste. for kanner gor jag, ofta for mycket. Jag kanner en sak ena dagen for att nasta dag borja ifragasatta om det jag kanner faktiskt ar ratt. En fraga som jag staller mig att for ofta. vem vet, inte du, vem vet, inte jag. vi vet ingenting nu, vi vet inget idag. Det ar sa jag kanner nar ordet "Kansla" maste paras ihop med ord som "ratt" eller "fel".

det enda jag vet ar att tiden gar fort. Det ar radan Mars och varje dag kommer jag ett steg narmare HEM.