fredag, augusti 24, 2012

En bil är en bil är en bil

Jag har sen långt tillbaka kunna konstatera att om man vill bo i USA måste man ha en bil. Ja kanske inte i NYC men på de flesta andra ställen. Det går liksom inte att ta sig. Och det är i stort sätt min relation till bilar. Ett måste för att kunna ta sig från punkt A till punkt B. Punkt slut. Men för så många andra är definitionen av en bil någonting helt annat. Igår när jag var på väg hem från gymmet körde en kille förbi i en Bentley. Och för er som inte vet (jag visste inte heller tills nyligen) kostar en Bentley mellan 170,000 -300,000 dollar. Det var uppenbar att han trivdes i sin glansiga bil när han körde förbi med nedrullade rutor.
Och om jag skulle frågat honom varför han valt att lägga så mycket pengar på en bil skulle jag säkert höra försvarstal om snabbhet, säkerhet etc etc. Folk kan rättfärdiggöra alla typ av köp. Men hur många förklaringar jag än hör så kan jag inte annat än tro att det handlar om status. För när det kommer till en bil kan vi väl inte påstå att det är en god investering att betala 300,000 för någonting som kommer att gå ner i värde så fort motorn slås på. Det är inte som ett hus, där värdet, på grund av inflation, för det mesta går upp ju längre du har det. Det kanske är det som är skillnaden på Extrinsic och Intrinsic motivation. Extrinsic motivation är status, pengar och framgång, medan instrinsic motivation handlar om att känna samhörighet, inre självkänsla och tro. Och om man saknar självkänsla och tillgång till samhörighet måste man hitta bekräftelse på annat håll.  Och det kanske är det som får folk att spendera pengar på (som de egentligen inte har ) en ny bil som bara kommer vara ny i max 2 år.

Det är en upp-och-nervänd värld vi lever i. Men en sak är säker: jag äter hellre gröt tillsammans än oxfilé ensam. 


torsdag, augusti 02, 2012

Funderingar över det oförståeliga

Nu har jag varit tillbaka i Atlanta i precis en månad. Det har varit känslor hit och känslor dit och åtskilliga försök att skapa/hitta en "hemma känsla". Jag jobbar fortfarande på det men det börjar kännas bättre. Atlanta, för er som inte vet har 5 millioner invånare. När det kommer till att ta sig till stan känns det som 50 millioner. Lokaltrafiken är ytterst begränsad och en 30 minuter bilfärd förvandlas snabbt till 1 timme. Men det kanske bara är att gilla läget, och vänja sig. För det är väl ingen man kan göra åt saken.. Eller är det? Häromdagen röstade Georgiaborna om förbättrad infrastruktur och utökade alternativ till den befintliga lokaltrafiken. I utbyte mot en 1 procent ökad försäljningsskatt. Det låter som en ganska Sweet deal om du frågar mig. Men inte då. Det blev ett rungande nej, och Atlanta kommer att fortsätta vara en av USAs mest trafikerade storstäder. Jag tror att det handlar om en oförmåga att visualisera en förbättring som kanske kommer ta 20 år att genomföra. Det är mycket som är svårt att första. Som förra veckan, när den fast-food kedjan Chick Fil A gick ut och sa att äktenskap ska bara vara mellan en man och en kvinna. Diskussionen på facebook och twitter har varit stor. Vissa håller med, och vissa säger ifrån. Egentligen förstår jag inte varför folk är förvånade, Chick Fil A är en kristen organisation. Men jag tycker det är viktigt att visa var man står. Bara för att en rad i bibeln säger att äktenskap ska vara mellan en man och en kvinna, tror jag inte att den så kallade Jesus skulle välja att stötta en snabbmatskedja framför människor bara för att de råkar älska någon av samma kön. Diskussionen om homosexuella äktenskap är stor i USA med valet i September. Men om du frågar mig så är debatten ingen debatt. För så när det kommer till kärlek finns det inget rätt eller fel. Man väljer inte vem man älskar och jag tycker att lagen ska främja kärlek och lycka, istället för hindra folk från leva med sin behöriga. För det är väl ändå så att individuell glädje kan främja ett helt land.
Precis som med alla traditioner måste idéen om äktenskap återuppfinnas. Med teknologi går vi framåt med rasande, men med krampande händer, hålla fast vi något som inte "är" längre.
Jag hoppas att om 10 år kommer debatten om homosexuella äktenskap känns löjlig. Jag hoppas att vi kan lägga fokus på att sprida lycka istället för att försöka bestämma vad folk kan eller inte kan göra beroende på deras sexuella läggning. Jag hoppas...