Jag har sen långt tillbaka kunna konstatera att om man vill bo i USA måste man ha en bil. Ja kanske inte i NYC men på de flesta andra ställen. Det går liksom inte att ta sig. Och det är i stort sätt min relation till bilar. Ett måste för att kunna ta sig från punkt A till punkt B. Punkt slut. Men för så många andra är definitionen av en bil någonting helt annat. Igår när jag var på väg hem från gymmet körde en kille förbi i en Bentley. Och för er som inte vet (jag visste inte heller tills nyligen) kostar en Bentley mellan 170,000 -300,000 dollar. Det var uppenbar att han trivdes i sin glansiga bil när han körde förbi med nedrullade rutor.
Och om jag skulle frågat honom varför han valt att lägga så mycket pengar på en bil skulle jag säkert höra försvarstal om snabbhet, säkerhet etc etc. Folk kan rättfärdiggöra alla typ av köp. Men hur många förklaringar jag än hör så kan jag inte annat än tro att det handlar om status. För när det kommer till en bil kan vi väl inte påstå att det är en god investering att betala 300,000 för någonting som kommer att gå ner i värde så fort motorn slås på. Det är inte som ett hus, där värdet, på grund av inflation, för det mesta går upp ju längre du har det. Det kanske är det som är skillnaden på Extrinsic och Intrinsic motivation. Extrinsic motivation är status, pengar och framgång, medan instrinsic motivation handlar om att känna samhörighet, inre självkänsla och tro. Och om man saknar självkänsla och tillgång till samhörighet måste man hitta bekräftelse på annat håll. Och det kanske är det som får folk att spendera pengar på (som de egentligen inte har ) en ny bil som bara kommer vara ny i max 2 år.
Det är en upp-och-nervänd värld vi lever i. Men en sak är säker: jag äter hellre gröt tillsammans än oxfilé ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar