Skandinavisk design och lilla jag

I samband med att jag tänker på framtiden och vad jag vill göra har tankarna också vandrat till funderingar på vem jag är när det kommer till design. Jag har försökt definiera min stil och mina aspirationer. I mitt sökande snubblade jag över en bok om Skandinavisk design. Och där, mitt bland vackra vaser och funktionella stolar hittade jag en pusselbit till det ultimata svaret och definition.

" Sandinavian design has been underpinned by a moral humanist ethos the roots of which can be traced back to Lutheranism, which stressed truth and reason and teaches that salvation can be gain through honest work that benefits one´s fellow man. It is this moral belief in social imperatives that has formed Scandinavian design".

Vem hade kunnat tro att svaret på min personliga förvirring skulle vara länkad till religiösa värderingar. Men religiös eller inte, när jag läste påståendet kom ett lugn över mig. Det som jag som så länge har försökt sätta fingret fanns närmare mitt hjärta än jag någonsin kunnat tro. I den Skandinaviska designen. Jag värderar sanningen. I livet och i designen. För utan sanning är vi förlorade. Jag vill också på ett eller annat sätt jobba för att göra världen bättre. För på nått sätt måste väl det vara meningen. Och så tycker jag om att hjälpa andra. "Reason", meningen, är en grundsten i mitt design-tänk. Jag vill skapa användbar konst med mening. Boken fortsätter med att beskriva modern konst som en av grundstenarna i Skandinavisk konst: "to strike the optimal balance between form, function, material, color, texture, durability and cost so as to create democratic design solutions". Ingen beskriven boken någonting som jag stavar mot: funktion.

Jag tror att anledningen till att vi är som vi är har mycket att göra med våran uppväxt. Jag även om vi inte har blivit direkt lärda vissa värderingar så finns de omedvetet inom oss. Precis som många svenskar värderar demokrati och välfärden utan att ha direkt blivit tillsagda att det är rätt, precis likadant värderar jag sanning, funktionalitet och mening.

Jag fortsätter mitt sökande och kommer varje dag till nya insikter som förhoppningsvis kommer leda till större självsäkerhet över vem jag är och vad jag vill.

Förresten så har jag lagt upp en hemsida med mina grafisk design projekt. Den är inte helt färdig men take a look www.impersson.com

Oroligt.. inte roligt

Jag läste en gång att om man inte har något att se fram emot har man högre risk att bli deprimerad. Och det är lite så det känns. Inte som att jag är deprimerad men att jag inte har något att se fram emot. Utifrån sett verkar det säkert helt korkat. För om 7 månader slutar jag ju skolan och det är då livet börjar. Men för mig känns det inte så. Ovissheten gör att negativiteten tar över och jag känner mig nere. Negativiteten gör i sin tur så att jag inte vet vad jag vill göra. Stanna här, flytta hem... åka bort. Ingenting känns mer lockande än det andra och ju mer jag funderar desto mer förvirrad blir jag. Det känns som att klockan tickar, och ju närmare maj jag kommer blir möjligheterna mindre och mindre. Man kanske bara borde vänta och se. För någonting kommer ju att hända. Jag vet inte vad, men jag kan inte göra ingenting.

Jag är en planerare. Jag vill och försöker lista ut problemen innan de händer, men det kanske är det som är mitt problem. Fokusera på här och nu. Oroade dig inte över framtiden. Hur många gånger har jag inte hört det orden... Och sagt de orden till mig själv. Men när vi ändå är inne på klyschor, kan jag lätt påstå att det är "lättare sagt än gjort".. Jag brukar alltid avsluta mina inlägg med någon typ av sammanfattning men jag tror inte att ämnet kan sammanfattas riktigt än. Det krävs mer fundering och analysering. Under tiden tar jag gärna emot tips och tricks. Vem vet kanske leder det till den ultimata lösningen på alla oroande problem...

Då kan jag skriva en bok om det...

Avund gör mig grön

Jag kommer på mig själv med jämna mellanrum att avundas någon annan. Det handlar inte så mycket om vad någon annan har, utan mer om var de är och vad de gör. Häromdagen tittade jag på bilder från en kompis som är på utbyte i Irland. Jag kom på mig själv med att önska att jag också kunde göra någonting så vågat i mitt liv. Jag vill också resa och upptäcka nya platser, men jag vågar inte. Så gick mina tankegångar. Men i ett virrvarr av självkritik och önskningar kan jag och tänka på var jag är och vad jag gör. I många andras ögon verkar det säkert som att jag vågade, tog chansen, när jag flyttade till Amerika. Men för mig är det vardag. Och efter att ha klarat någonting nytt tänker jag alltid att det inte var så svårt. Om jag klarade det, då kan vem som helst. Ibland önskar jag att jag kunde se mig själv genom någon annans ögon. Jag önskar att jag faktiskt kunde vara nöjd med mina presentationer. Självkritik och perfektionist är en drivkraft, men jag tror också att de två egenskaperna kan stå i vägen många gånger. Hur duktig du är blir på någonting kommer det alltid finnas någon som gör det bättre. I alla fall så länge du väljer att fokusera på vad andra gör.

Gräset kommer kanske alltid vara grönare på andra sidan, men jag kan träna på att vara nöjd med mig själv. Jag är perfektionist, men även om jag alltid vill bli bättre på något, kan jag kanske lära mig att stanna upp och faktiskt njuta. Bara en minut eller två.

Symmetri eller råhet

Sommarn är slut. Det känns overkligt. Än en gång vet jag inte hur tiden gick så fort. Men det är klart, när man är mitt upp i det är det svårt att ta vara på tiden och verkligen njuta. Ännu mer overkligt kändes det när jag tittade ut genom flygplansfönstret och såg Atlantas förorter skynda förbi i flygplanstakt. Områdena som uppenbarade sig under mig såg ut som tagna ur ett dataspel. Som en "The Sims" värld; där varje hus hade samma brunnyans, samma beiga uppfart och exakt samma avstånd till grannen. Även skogen såg tillgjord ut. Så där alldeles för tät, och alldeles för välpolerad. Inte som granskogen i Jämtland, där brutna kvistar och andra defekter syns enda från ett flygplansfönster på 10 000 meters höjd. Dessutom är husen utspridda på måfå. Ingen logik eller statistik, bara ett hus här och ett hus där. Opolerat. Jag förstår att naturen på de olika ställena beror på klimatet. I ett Sverige där snön ligger tung under största delen av året kan det så klart vara svårt för träd och andra naturliga föremål att växa i stillhet. I Atlanta däremot, bjuds det på 40 grader mest hela sommaren och vintrarna går inte under 0. Men husen då? Det kan van väl inte skylla på naturliga omständigheter. Det är klart att Atlantas befolkning på 5,3 miljoner människor kräver fler utbredda bostadsområden än i folktomma Jämtland. Men så frågar jag mig själv, om jag var tvungen att välja vad föredrar jag: perfektion eller råhet? Jag har alltid varit en perfektionist. Jag tycker om städade miljöer och raka linjer. Men när någonting blir för perfekt då slår jag bakut. Råheten har sin plats i tillvaron, och speciellt i naturen. Originaliteten tar plats bredvid raka linjer och symmetri. Råheten är det där lilla extra. Som en riktigt bra låt. Den bjuder på en känsla som är oförklarlig. Symmetrin är poplåten som alltid ligger högst på topplistan; melodifestival vinnaren som alltid spelas på radio. 3 minuter lång med allt som krävs för ett göra en bra poplåt. Gillad av de flesta, älskad än ingen. Men vad den saknar är råheten, den som får en att vilja ha mer. Råheten som gör att vi vill lyssna om och om igen, för varje gång vi lyssnar upptäcker vi någonting nytt som gör att vi känner mer. Och så är det med Jämtland. Och Sverige över huvudtaget. Det finns en råhet, en naturlighet. En kärlek till naturen; en natur som (fortfarande) är naturlig.

Efter stormen

Lugnet efter stormen brukar folk saga. Och for mig har det varit lugnt. I trygga Sverige. Kanske sa lang bort fran Tuscaloosa och stormen den 27 april. Men med internet som basta van ar det svart att sluta titta och tanka. For lugnet foljs ofta med uppbyggnad. For er som vill fe en kansla for vad som hande efter och var folk hittar styrka kolla pa den har videon som en av mina lagkamrater har gjort.

http://www.vimeo.com/27197848

Konst(ig)

vem vet, inte du, vem vet, inte jag

Nu har jag pa dagen varit i Sverige i en manad. Och jag har over en manad kvar. Vilken lyx. Det ar skont att allt kanns som vanligt nar man kommer hem. Eller hur fort man anpassar sig ska man kanske saga. Jag var pa SM forra vecka. Det gick helt ok. Jag ar nojd fast man vill alltid mer. Man vill vara starkare, snabbare, mer taggad.. Ja ni fattar. Det kandes skont att kunna tavla pa hog niva igen i alla fall. Det var langesen och aven om axeln sa ifran nagra ganger under veckan sa blev den aldrig riktigt ond. Det ar sma framsteg och man far val noja sig med det sa lange. Det ska bli kul att tavla nasta ar i USA. Mitt sista ar... Och sen da vad ska jag gora da? Det fragan har man fatt svara pa med rage sen man kom hem. - Blir du kvar dar eller kommer du hem till Sverige? Ett tag tror jag att den stadiga fragan blev for mycket och jag borjade bli stressad over vad jag ska gora sen. Stressen har lagts sig, och nu svarar jag bara: vi far se. For det ar det basta svaret jag kan ge. Jag vet inte vad jag kommer vilja om ett ar, hur kroppen kommer att ma.. For hur ska man egentligen veta? Jag vet inte ans vad jag ska gora i helgen, mycket mindre vad jag ska gora om ett ar. Jag kanske bestammer mig for att prova pa natt annat land. vem vet... inte du eller jag

Mandag bar det hemmat

snart bar det av hemmat. Riktigt snart! Har har det varit 38 grader varmt hela vecka. Svensk sommar ska bli skont!

Cecil Beaton quote

Vadrets krafter

Dom kallar det den storsta tornadon sen 1925. Och forodande var den. Likt ett monster svepte den over gator, och plockade upp allt som inte satt fast som betang. Gator har forvandlats till plattland, och staden har fatt ett sa kallade "ground zero", dar ingenting ar sig likt, ingenting ar kvar. Nagra dagar senare och inget kanns som vanligt. Den staden som jag kallat hem i fyra ar ar helt forstor och nu handlar det inte bara om att stada upp efter katastrofen och sorja, men att skydda folk fran brottsliga gang som stjal och misshandlar. Det later otroligt att folk stalj fran folk som forlorat allt. Begreppet heter Looting, och utrycker folk som plundrar hus efter en naturkatostrof. Kriminaliteten ar skyhög och ingen gar saker. Nu star militärer i vid varje gathorn men vapen, redo att rycka in vilken minut som helst. Man har sett det pa film forut. Naturkatastofer, och dess efter foljder. Men bilder och filmer kommer inte i narheten av att beskriva den forodelsen som drabbar en stad. Uppstandningen kommer da veckor, manader kanske ar, och Tuscaloosa kommer aldrig att bli sig likt. Ens syn pa saker forandras. For en vecka sen oroade jag mig over prov och skola. Jag planerade att titta pa det kungliga bröllopet. Men efter onsdagens handelser forvandlar de sakerna till bagateller. Obetydliga saker utan mening.

4/27/11 - Tuscaloosa Tornado

veckans vader. Hemska Handelser! Jag mar bra, min vanner mar bra, men staden ar forstord. Folk ar fortvivlade. Vi aker harifarn i nagra dagar. Berattelse och bilder kommer imorgon!

Jag ar lyckligt lottad

Pask och lite annat smatt...

Nu va det langesen. Det kanns som att jag borja varje inlagg med det raden. Men det ar svart att hinna med allt och nu pa slutet av terminen ar det annu svarare. Ja ja ursakter ursakter.. Det ar dags for en uppdatering. Simmade min forsta tavling sen sm forra sommaren. Ings supersnabba tider men jag kvalde i alla fall pa SM. Bestallde biljett hem. Kommer hem den 7 juni och ar hemma till den 17 agusti! :) Lange och jatteskont! Har fortfarande inte hittat natt jobb men tror det kommer losa sig. Hor av dig om du vet nagot. Jag lovar att jobba hart! :)

I helgen ar det Pask. Inget storfirade har inte. Folk gar i kyrkan, men eftersom det inte riktigt ar min grej sa stannar jag hellre hemma och firar med godis. Folk sager att Jesus is the reason for the season, men var kommer paskharen in i bilden? Jag tror mer att Pasken, liksom alla andra "hogtider" ar ett saljtrick. I en varld dar massprduktionen regerar, skyltas den men ett firade efter de andra. Efter vi tagit ner Julskylltningen ar det dags for Alla hjartansdag. Efter Alla hjartansdag kommer Pasken. Pasken har i USA foljs av nationaldagen. Sen kommer Halloween och avslutas med Jul och nyar. Jag har sakert glomt nagot men ni forstar principen. Massproduktion leder till masskonsumtion och dar helt plotsligt ar vara hem fylda med pyntning material, och vi vet fortfarande inte vad Parkharen har med saken att gora?

Jag tror det far racka. Pasken ar snart over och jag planerar att kopa godis pa halva priset.

Langbana = )

Jag simmade langbana for forsta gangen idag. Och ojj sa skojj det va. Simmade bara tva 50or uppifran men det fick mig att minnas hur mycket jag Alskar langbara. Mycket battre an Yards. Hade 27.9 som bast vilket ar helt ok med tanke pa omstandingheter. Jag langtar till SM i sommar. Men forst maste jag kvala. Tror inte det kommer bli nagot storre problem men sa jag raknar med det. Jag blev sa peppad sa jag borjade kolla upp nar SM gar i sommar. Redan i slutet pa juni! Da blir det nog sa att jag maste komma hem i borjan pa Juni. kanns nastan skont att jag inte behovde bestamma sjalv. Sa sa far det bli. Nu langtar jag!

Jobb

Jag funderar pa att komma hem en langre tid i sommar. Bara jag kan hitta nagot jobb. Om nan kanner nagon som jobbar pa en reklambyra eller liknade, rekomendera mig vettja. Det ar dags att borja leta

fear less

Don't stop til you get enough

Det finns mycket har i livet som vi inte ar sakra pa. Sa det ar bast att passa pa att halla fast vi de sakerna som vi faktiskt kanner oss sakra pa. Jag ar saker pa att jag vill simma. Darfor sa jag jag det. I ar tavlar jag inte. Sa jag kan tavla har nasta ar. Don't stop til you get enough. det ar sa sant som det ar sagt

Nytt nyare nyast

nytt ar, nya mojligheter. Det ar samma sak varje ar. Vi lovar saker vi inte kommer halla, samtidigt som vi lyssnar pa Marit Bergman sjunga "this is the year it all will happen." Jag forvantar mig mycket och hoppas pa det basta. Men saken ar vall den att det inte blir battre an man gor det. Jag tror att ingen kommer att skapa din framtid at dig. Det ar klart att det finns folk pa vagen som kommer gora saker och ting lattare, men ingen kommer att gora det at dig. For vi ar alla allt for upptagna med vara egna liv.

Ett svenskt proverb som jag publicerat forut blir mitt nyarslofte. Imorgon kommer det forhoppningsvis.