grönt är skönt

Yran 2009 (där jag inte va)

jag försökte att ignorera det. Jag sa upp nyhetsbrevet och ignorerade att det börjarde närma sig sista helgen i Juli. När jag pratade med mamma förra vecka och hon nämnde att Yran hade börjat kände jag ingenting. Ingen längtan, ingen avundsjuka.. jag visste inte äns vilka artister som skulle komma.
Men så var de där, bilderna på facebook. Jag hade försökt att unvika det hela, lossas som att det inte hade hänt men när allt fler album poppade upp med titeln: Yran 2009, kunde jag inte stå emot längre. Efter åtaliga bilder av festival glada människor, vackra stortsjön och underbara folktäta stortorget. Längtan och avundsjukan var oundviklig. Bilderna av Yran 2009, (där jag inte var) visade det ena lyckoruset efter det andra. I plågan och längtans stund återupptäkte jag dessutom på hello saferides första skiva. Hennes östersunds engelska gjorde det oundvikigt att inte längta hem.