Konst(ig)

vem vet, inte du, vem vet, inte jag

Nu har jag pa dagen varit i Sverige i en manad. Och jag har over en manad kvar. Vilken lyx. Det ar skont att allt kanns som vanligt nar man kommer hem. Eller hur fort man anpassar sig ska man kanske saga. Jag var pa SM forra vecka. Det gick helt ok. Jag ar nojd fast man vill alltid mer. Man vill vara starkare, snabbare, mer taggad.. Ja ni fattar. Det kandes skont att kunna tavla pa hog niva igen i alla fall. Det var langesen och aven om axeln sa ifran nagra ganger under veckan sa blev den aldrig riktigt ond. Det ar sma framsteg och man far val noja sig med det sa lange. Det ska bli kul att tavla nasta ar i USA. Mitt sista ar... Och sen da vad ska jag gora da? Det fragan har man fatt svara pa med rage sen man kom hem. - Blir du kvar dar eller kommer du hem till Sverige? Ett tag tror jag att den stadiga fragan blev for mycket och jag borjade bli stressad over vad jag ska gora sen. Stressen har lagts sig, och nu svarar jag bara: vi far se. For det ar det basta svaret jag kan ge. Jag vet inte vad jag kommer vilja om ett ar, hur kroppen kommer att ma.. For hur ska man egentligen veta? Jag vet inte ans vad jag ska gora i helgen, mycket mindre vad jag ska gora om ett ar. Jag kanske bestammer mig for att prova pa natt annat land. vem vet... inte du eller jag