Jag kommer på mig själv med jämna mellanrum att avundas någon annan. Det handlar inte så mycket om vad någon annan har, utan mer om var de är och vad de gör. Häromdagen tittade jag på bilder från en kompis som är på utbyte i Irland. Jag kom på mig själv med att önska att jag också kunde göra någonting så vågat i mitt liv. Jag vill också resa och upptäcka nya platser, men jag vågar inte. Så gick mina tankegångar. Men i ett virrvarr av självkritik och önskningar kan jag och tänka på var jag är och vad jag gör. I många andras ögon verkar det säkert som att jag vågade, tog chansen, när jag flyttade till Amerika. Men för mig är det vardag. Och efter att ha klarat någonting nytt tänker jag alltid att det inte var så svårt. Om jag klarade det, då kan vem som helst. Ibland önskar jag att jag kunde se mig själv genom någon annans ögon. Jag önskar att jag faktiskt kunde vara nöjd med mina presentationer. Självkritik och perfektionist är en drivkraft, men jag tror också att de två egenskaperna kan stå i vägen många gånger. Hur duktig du är blir på någonting kommer det alltid finnas någon som gör det bättre. I alla fall så länge du väljer att fokusera på vad andra gör.
Gräset kommer kanske alltid vara grönare på andra sidan, men jag kan träna på att vara nöjd med mig själv. Jag är perfektionist, men även om jag alltid vill bli bättre på något, kan jag kanske lära mig att stanna upp och faktiskt njuta. Bara en minut eller två.
