Frihet eller Närhet

Det sägs att Kapitalism är motsatsen till socialism. I ett kapitalistiskt samhälle handlar det om att vara en individualist. Individualism är bra. Vi vill väl alla känna oss speciella och unika. Som att ingen är som oss och vi har något unikt att tillföra. Men med kapitalism och individualism kommer också den där känslan av att vilja ha. Vi vill vara individuella så därför blir det svårt att dela. Kapitalismen gör individualism enklare. Istället för att dela bil, tar vi vår egen. För tänk om vi vill åka hem tidigt. Istället för att gå till biblioteket för att låna en bok, beställer vi den på Amazon; för det är ju så jobbigt att lämna tillbaka. Våra hushåll får fler och fler tvapparater, för tänk om vi inte vill titta på samma program.

Tillslut så har vi skapat ett samhälle där alla har sina egna saker och ingen behöver dela med sig. Varför? för det är enklare så. Vi har mer frihet. När man bor i "the land of the free" så känns teorin ytterst aktuell. Landet av möjligheter sägs det. Men kan det vara så att, med mer frihet förlorar vi närhet? Kan det vara så att i ett samhälle där alla kan få allt, och ingen behöver dela förlorar vi det som vi kanske i grund och botten drivs av. Mänsklig närhet och konversation med andra människor. Men för det finns det ju facebook. Eller hur? ett stället där alla bara pratar men hur många är det egentligen som lyssnar? Det är lätt att få storhetsvansinne. Vi uppdaterar våran status och hoppas att någon ska gilla den. För vi vill ju alla bli hörd. Hörd eller berörd? det kanske är det vi borde fråga oss.

Men vänta ett tag. Kan det vara så att Socialism inte alls står för höga skatter och mer statlig kontroll. Social(ism). Kanske ett socialistiskt samhälle innebär ett samhälle där vi tvingas att dela med oss och därför också kommer varandra närmare. Kanske är det det vi behöver. Kanske.

Mycket vill ha mer, och mer får aldrig nog.