Trohet är inte lika med godhet

Jag gick i kyrkan häromdagen. Fråga mig inte varfor jag trodde det kunde vara en del av min religiösa forskning. Eller anti religiösa kanske är mer den rätta definitionen. Jag försöker ha ett öppet sinne till allting och inte döma innan jag provat. Men om sanningen ska fram så kändes det mer som tortyr. Nar det hela började med sjungande till pop låtar om gud och ungdomar i kult liknande poser riktade sina armar mot himlen kande jag hur illamåendet började. Jag var tvungen att sansa mig. Allt jag kände för att göra var att kräkas och springa därifrån. Jag vet inte varför, men organiserad religion irriterar mig. Jag förstår att det ger folk en känsla av samhörighet och gemenskap, men jag förstår inte hur folk kan tro att det ända sättet att bli "hel" (enligt prästen söndags) är att ge upp sig själv och leva för gud. I mina ögon är det helt ologiskt. Men jag tror att det som stör mig mest är hur många kristna tror att de har patent på godhet. "han är en typisk kristen person" är något jag hör att för ofta. Så klart refererar de till någon som alltid är trevlig och försöker sprida godhet, men som att godhet är något som bara kristna förstår. Som att om du inte är kristen kan du inte vilja hjälpa andra. De flesta kristna här i södern är republikaner. För er som inte är så insatt in Amerikanska politik så definieras republikanerna som partiet som vill sänka skatter. Många republikaner pratar om hur fel det är att folk kan sitta hemma på soffan och bara vänta på sina bidragscheckar utan att behöva arbeta för pengarna. de är snabba med att dra alla över en kam. (på samma sätt som många svenskar (kristna eller inte) verkar tro att alla våra skattepengar går åt till att försörja bidragsfuskare.) Den republikanka-kristna dubbelmoralen är uppenbar och obegriplig på samma gång. De kristna predikar givmildhet samtidigt som de gör att som står i deras makt för att komma undan högra skatter. Bara för att de inte lägger pengar direkt i handen på en hemlös så tror de att pengarna inte går till behövande. Jag tror min sann att Jesus predikade givmildhet inte girighet. Och mm jag inte minns fel från barnens bibel så är girighet dessutom pa listan över dödssynder.

Jag försöker att ha ett öppet sinne. Låta folk tro vad de vill och inte bry mig. Men det är svårt. För falskhet irriterar mig mer än någonting annat. Allt är vill göra att få folk att förstå att deras filosofi inte går ihop. Att det lever i en fantasivärld. Men jag tror att på samma sätt som de inte kan övertyga mig att gud finns, kan jag inte ändra deras uppfattning om vad som är givmildhet och girighet. De sägs att den ända du kan ändra på är dig själv. Men när det kommer till religion vill jag inte ändra mig.