SM i Linköping (där jag inte är)

Jag plågar mig själv genom att titta på live sändningarna från SM i simning. Inte bara live timning, utan live steaming, med bild och allt. Inte skitdålig kvalitet heller. Motiverande? ja kanske lite men mest jobbigt. Det är lustigt att samma känslor kan uppstå framför en dator i usa som där på plats, redo att hoppa i vattnet. Allt är det samma, kommentatorn, simmarna, stämmningen... Eller vänta nu, en sak har förändrats. tydligen har de tagit bort semifinalerna, i alla fall på 50orna. Inget jag skulle gråta över. Har aldrig riktigt gillat det där med semifinal och final på samma pass. Även om det är jobbigt att titta så kan jag inte sluta. det är som en drog som bara drar mig in. Jag längtar tillbaka, framåt och dit.