Lite sång, lite dans..

Min kära syster Anna åkte i söndags. sex veckor kändes som en och nu dröjder det allt för länge till jag träffar henne.
Det har hänt mycket sen sist. Inte minst med min inställning. Efter SECs var jag jättebesviken och ledsen att det inte gick tillräkligt fort för att jag skulle komma med till NCAA. Jag vet att jag simmade fort och jag vet att jag inte kunde förvänta mig stordåd efter en pågående axelskada, men det är ändå frustrerade när jag känner att jag är tillräkligt bra för att konkurera på den där tävlingen. Men efter vidare eftertanke eller lite distans kanske är ett bättre uttryck, har jag kommit fram till en samanfattning som får mig att må mycket bättre. Så jag hade tre mål inför tävlingen. eller jag hade fler mål men mina största tidsmål var: under 54 på 100 fj, under 23 på 50 fritt och 100 fritt slå skolrekordet: 49.44. Jag uppnådda alla dessa, men bara för att jag inte kvalade till NCAA och för att Hannah slåg mig på 100 fj kändes allt som ett misslyckande. med alla fakta på bordet förstår jag att mina jag faktiskt uppnådda alla mina mål som bara hade med mig att göra. För jag kunde inte påverka hur fort andra lag skulle simma eller hur bra form Hannah skulle vara i. Men med tävlingsinstinkten alltid på helspänn är det svårt att se bortom saker och faktiskt vara nöjd. Jag tror också att det faktum att jag inte kom med kommer att hjälpa mig med motivationen. Jag försöker att tänka att om jag hade uppnått alla mål hade jag ju inget att se framemot. Så jag ska använda de här för att jobba ännu hårdare nästa år, men först ska jag vila för mina axlar mår inte alls bra. Gjorde en magnet röntgen på min andra axel idag, så jag håller tummarna att det inte kommer vara så illa som dom tror. Men jag orkar inte oroa mig. It is what it is, och det finns inget jag kan göra åt det innan jag vet vad det är som försegår. tills dess tänker jag bara må bra. Det finns något som jag vill bättre om men jag tänker vänta, för mer än ofta händer det att när något roligt har hänt och man säger så händer det något som göra det inte fortsätter att vara roligt. . .