oh Baby come back to me

Facebook meddelande mig. tomorrow: Martin Escobar 21. jag har försökt att sätta ord på känslan när jag läste det. Sorg, rädsla, förtvivlan, orättvisa, bevikelse? jag tror det var en blandning. Jag blev ledsen för att han inte finns längre, rädd för att döden skrämmer mig. Förtvivlan var för att han inte finns, ordet orättvis erkade i mitt huvud som så många gånger förut när jag tänker på honom och den bevikelse jag kände handlade om mig. Om hur jag inte har gett honom tillräkligt med tankar sen det hämska hände. Men samtigt som jag vill tänka på honom hela tiden så var jag tvungen att hitta något sätt att fly, annars hade jag brytit ihop totalt. Varje gång jag tänker på NSG så tänker jag på honom. Alla minnen jag har inkluderar honom. När jag tänker på en framtida återförening ser jag hans leende. Och så något sätt vet jag att, när vi bestämmer oss för att återförenas på Borgen kommer han också finnas där. Han finns i våra minnen jag i våra hjärtan mer än något annat. Idag tänkte jag på min första dag på gymnasiet. Även detta minne inkluderade Martin. Vi cyklade tillsammans till Tessinskolan och hela vägen dit var det pisamt obekvämt. Vi kände inte varandra och de ända gången vi träffats förut var 3 år tidigare på en simtävling i Linköping när vi bodde grannar på ett hotell. Den dagen kände jag mig allt för obekväm för att vilja umgås med honom, men nu 5 år senare vill jag inget hellre än att åka tillbaka till en dagen. om jag kunde återuppleva mina 3 år på nsg skulle jag krama honom varje dag. Jag skulle berätta för honom hur underbar han är varje dag, och jag skulle aldrig säga ett ont ord om han ibland irriterande lathet när det kommer till träning.
Helt plötsigt känns allt annat så litet och allt jag vill göra är att vara för mig själv. tänka på honom. Allt drama här känns helt plötsigt betydligt och obekymmersamt för var vad kommer det att spela för roll om en vecka? ingen. Martin där emot, han kommer alltid att spela roll. Han kommer alltid att ha en alldeles speciellt plats i mitt hjärta.
Om 1 timme och 30 min slår klockan Martin fördelsedag här i usa. Hemma är tiden redan kommen. se till att fira genom att tänka på honom så mycket ni kan. Det ska jag i alla fall göra.

och plötsigt känns att så litet igen