När jag försöker finna mening med livet.

Om två dagar är det två veckor sedan jag fick veta att jag aldrig mer skulle få träffa honom igen. Om två dagar är det två veckor sedan jag fick vet att jag aldrig mer skulle få se hans leende. Om två dagar är det två veckor sedan jag trodde att käslan av hopplöshet, sorgsenhet och förtvivlan aldrig skulle försvinna. Känslorna går fortfarande upp och ner men jag är mer kontrollerad nu.



När känslorna av hopplöshet och förtvivlan kommer tillbaka lossas jag att han var en ängel. En ängel som var här för att visa oss andra vägen. För han var helt enkelt för bra för att vara sann. För perfekt för att vara riktig.

Om det finns någon mening med livet så tror jag att han var här för för in oss på rätt spår. Han var som en hare i ett fridrottslopp. Ni vet, den som tar täten i ett långlopp, för att de andra ska hitta rätt tempo. Men inte en riktigt deltagare, för efter halva loppet kliver han av. Det är så jag vill se på Martin. Den ända skillnaden är att "haren" i loppet minns ingen, ingen vet hans namn och han glöms bort. Det kommer inte Martin. Han kommer föralltid finnas i hjärtat och i sinnet. Martin visade mig hur bra livet kan vara och jag kommer alltid saknar honom. M som i Mästare, M som i Martin